Svar till er ♥
Jag har fått in otroligt mycket frågor av er om hur det är varför det blev som det blev med Jonte. Känner att jag mår bra igen nu så nu tänkte jag en gång för alla berätta från början till slut.
Jag blev tillsammans med Jonathan när jag gick i åttan. I slutet av åttan var det,känns så galet länge sedan nu. Efter ett par år som bra vänner blev vi ett par och jag minns att jag svävade på moln i månader efter det haha. Nästan direkt efter vi blivit tillsammans åkte jag iväg i en månad till England och han stannade i Sverige. Att åka ifrån kärleken när man var nykär var inte det lättaste men det gick, och när jag kom hem var han där för mig igen. Resten av sommaren spenderade vi mestadels tillsammans. På Öland, i göteborg och hemma här. Vi var otroligt tighta och träffades väldigt mycket. Den sommaren är nog det starkaste minnet jag har från vår tid. Det var verkligen vår tid.
Jag har fått in otroligt mycket frågor av er om hur det är med mig & varför det blev som det blev med Jonte. Så här har ni svaret, från början till slut.
Jag blev tillsammans med Jonathan när jag gick i åttan. I slutet av åttan var det (känns så galet länge sedan..) . Efter ett par år som bra vänner blev vi tillsammans och jag minns att jag svävade på moln i månader efter det haha. Nästan direkt efter vi blivit tillsammans åkte jag iväg i en månad till England och han stannade i Sverige. Att åka ifrån kärleken när man var nykär var inte det lättaste men det gick, och när jag kom hem var han där för mig igen. Resten av sommaren spenderade vi mestadels tillsammans. På Öland, i göteborg och hemma här. Vi var otroligt tighta och träffades väldigt mycket. Den sommaren är nog det starkaste minnet jag har från vår tid. Det var verkligen vår tid.
Året rullade på och hösten/vintern kom. I och med hockeyn och alla träningar gled vi isär väldigt mycket och fick mindre tid för varandra trots att vi försökte. Skolan gjorde sitt och vi gled isär allt mer.. Att ta varandra för givet blev mer vanligt. Kärleken och närheten var inte där som förut och nu först denna vintern kändes det inte rätt längre. Därför blev det som det blev.
Jonte är och kommer alltid vara min första kärlek. Det sägs ju att man alltid minns sin första kärlek, vilket jag tror att jag kommer göra. Tiden vi hade var fantastiskt bra när det var som bäst och jag är självklart otroligt tacksam för vår tid. Jag har älskat Jonte som ingen annan och det kändes bra då. Men människor förändras och så även vi. Man glider isär, växer ifrån varandra och jag tror det var precis det vi gjorde. Vi växte isär till två olika individer som ville olika saker helt enkelt.
Just nu tror jag att jag behöver få "leva utan att tänka" som en vän så klokt sa. Jag mår bra och jag är lycklig. Det är det som räknas. Mina fina vänner och min underbara familj är min stora höjdpunkt i livet och dagarna rullar på bra. Jag är glad att vara singel nu.
